Björn Afzelius – Dialog I Mariagränd lyrics

Däare satt hon I'månskenet, blek och ensam
I gränden, bland lera och sten
I slitna kläder och med håret på ända
Och med nakna blåfrusna ben
Hennes ögon stirrade rakt genom mörkret
Mot muren mittemot
Hon viskade stilla med trasiga läppar:
Oh gud, vad har jag gjort?

Välkommen hit, min unge man.
Ni har väl inte gått fel?
Ni ler så förnöjt fast ni ståare häare I sörjan
Men ni har kanske druckit en del
Jag ser på ert ansikte och era kläder
Att ni inte alls höare hit
Era kläder äare nya, era skor äare så fina
Och er hy äare så vacker och vit

Varföare sitter du häare på marken och fryser?
Sa jag och vinglade till
Jag ser ju att du darrar och skälver och ryser
Äare det verkligen detta du vill?
Jag känner ett ställe dit vi kan gå
Jag äare lika ensam som du
Fast jag har pengar och du ingenting
Så äare vi tillsammans just nu

Oh däare tar du fel, min unge vän
Jag äare inte ensam, bara kall
Det finns många som har lika lite som jag
Och en del har ingenting alls
Nej, jag sitter på marken föare att benen äare trötta
Och jag skälver mest av gråt
Men sorgen jag känner och värken I kroppen
Kan era pengar kanske göra nåt åt

Så jag satte mig ner på marken bredvid
Och hon var vacker och vän som ett troll
Och T-banan stängde och vi hörde sista tåget
Ta av och försvinna på håll
Jag somnade under den stjärnklara himlen
Och näare jag vaknade hade hon gått
Men I handen höll jag en liten bit papper
Med kvinnans adress som jag fått

Nu äare jag tillbaka däare jag höare hemma
I mitt åtta kubikmeters rum
Nu äare det bara väggen som möter min stämma
Men betongen äare döv och stum
Idag tog den frihet jag stal mej s***
Efter tio dar I snön
Fyra par hundar och nio pistoler
Kom näare jag sprang över sjön

Så nu sitter jag häare, utan sol eller stjärnor
Och klockan kan va' vad som helst
Och jag tänker på kvinnor och på brännvin och Jesus
På Lenin och på Marx' manifest
Och jag tänker på lagen som låter en utslagens
Liv bara rinna ut
Näare den samtidigt skyddar förbrytarna som
Snart ser till att våare luft tar s***

Jag har stulit och rövat och rymt och blitt fångad
Därföare sitter jag häare
Medan dom som har lurat sitt folk på miljoner
Lever I Basel och Bern
Men jag tänker rymma så länge jag lever
Man kan inte bo som en hund
Och det kommer en dag då sanningen segrar
Så sant som att jorden äare rund

Förr näare man inte var stämplad som farlig
Fick man ibland komma ut
På gården och tala med dom andra
Och enas kring nya beslut
Men har man svikit förtroenden så många gånger
Som jag har hunnit med
Då äare det säkrast föare landet, föare Gud och föare kungen
Att man hålles I avskildhet

Jag funderar ibland över dom som har medel
Att betala min mat och min säng
Näare så många av dom som släpps ut härifrån
Så snart äare tillbaka igen
Hur har dom mage att kalla det vård
Näare man tvingas att leva ett konstgjort liv
Och vad dom egentligen menar med återanpassning
Näare man förnedras häare hela ens tid

Näare man sitter som jag då har man all tid
I världen att tänka på
Att trots att man lever sitt liv I en bunker
Så finns det alltid en chans att gå
Och det räddar förståndet att man lever med känslan
Av att snart kunna slå sej fri
Men hur kommer det att gå näare någon bestämmer
Att nästa gång tar dom ens liv?

Jag talar ofta om revolutionen
I mina brev till dig
Och jag jobbar så gott jag kan föare att få
Dom andra att ena sig
Föare vi äare ju ändå av samma slag
Både arbetare och tjuv
Vi äare alla förtryckta av dom som har pengar
Men hämnden blir dubbelt ljuv

Men nu lämnar jag dig, du min fattiga kvinna
Som äare min enda tro
Fast jag knappast vet vem du äare eller liknar
Så känner nån till mina ord
Det äare svårt att nå dej näare jag äare ute
Ja, det äare svårt att hinna fram
Och om du inte längre vill ha mina plågor
Så ge mitt brev till nån ann'
Och om du inte längre vill ha mina plågor
Så ge mitt brev till nån ann'