Björn Afzelius – Livets Skatt lyrics

På en öde plats vid havet, däare kusten stupar brant.
Har vattnet gjort en grotta, man inte ser från land.
Därinne finns en kista, jag ägt I alla åare.
Och det äare bara jag som känner platsen däare den ståare.

Den kistan äare en gömma, föare alla mina dar.
Föare tider jag har levat och stunder jag har kvar.
Däare spar jag alla saker, jag hittar på min stig.
Ja, kistan innehåller allt jag kallar mitt liv.

Däare har jag mina drömmar och mina sanningar.
Däare har jag mina sorger och brustna kärlekar.
Däare har jag all min längtan och alla mina skratt.
Allt finns däare I min kista, den äare min egen skatt.

Och föare varje dag blir kistan, alltmera värdefull.
Föare det falska rostar sönder och det sanna blir till guld.
Därföare ser jag lika tydligt, som I en bilderbok.
Om det jag finner äare nåt värt eller bara gammalt skrot.

Men nu jagas jag av frestare, varenda månlös natt.
Dom känner till min kista och dom fruktar föare dess kraft.
Så dom prövar att förföra mej, med flärd och flyktig prakt.
Men helst vill dom förgöra mej och utplåna min skatt.

Men säljer jag min kista, så kan jag inget mer.
Då vet jag inte längre vad som äare rätt eller fel.
Då mister jag min styrka och då äare jag inget hot.
Så jag släpper aldrig nyckeln till min egen bilderbok.
Nej, jag släpper aldrig nyckeln till min egen bilderbok.