Cornelis Vreeswijk – Jag Har En Spricka I Läppen lyrics

Om världen vore en zoologisk trädgård eller ett menageri -
Och om någon skulle gå omkring och guida er däare,
Så skulle han kunna sjunga detta:

Två apor sitter på varsin tron,
Vad tror ni att aporna heter?
Den ene tjattrar om revolution,
Den andre om månraketer.
Den enes skalle äare kal och bar,
Den andre har bara fransar kvar.
Höare så aporna gapa!
Kallar varann föare apa.
Ja, skratta gott folk, alla sorger släpp!
Leva och leva låta!
Jag har en spricka I min läpp
Så jag fåare väl börja gråta.

Papegojor ståare I långan rad,
Och höare så näbbarna skramla.
Medaljer och band, jag vet inte vad
Som deras fjädrar belamra.
Storpapegojan har en fin medalj,
Den har han vunnit I en batalj.
Med den fåare vi inte skoja.
Leve våare papegoja!
Vördnad gott folk! Edra händer knäpp!
Av med mössor och hattar!
Jag har en spricka I min läpp,
Så den gåare upp om jag skrattar.

Två tuppar fnattar runt I ring,
Boxar varann på truten.
Den ene tuppen gåare på en swing
Så nu fåare dom bära ut'en.
Den andre tuppen äare mästertupp,
Röd och grann sväller kammen upp.
Hönorna kacklar I köare.
Han äare en stor charmöare.
Ja, skratta gott folk, alla sorger släpp!
Leva och leva låta!
Jag har en spricka I min läpp
Så jag fåare väl börja gråta.

Hajarna plaskar I kupan kring.,
Riva och slita och rycka.
Hajarna skona rakt ingenting
Näare dom jagar efter sin lycka.
Däare gåare en haj med guld I sitt gap,
Ligger och dåsar och släpper en rap.
Däare gåare en hajmatrona.
Hon spar på varje krona.
Kanske har jag fått en knäpp,
Men jag kan inte skratta åt'et.
Jag har en spricka I min läpp,
Varde det mig förlåtet.

Två turturduvor sitta på en gren,
Vingarna kring varandra,
Värma sina knän I'månens sken
Men skola vi de ej klandra.
Näare turturduvan har blivit käare
Göare han inte en mask förnäare.
Romantik äare hans föda,
Fruktansvärd äare hans möda.
Se nog har vi fått på denna tablå,
De har de rätta greppen.
Jag kan väl le en smula också
Fast jag har en spricka I läppen.

Se häare, gott folk, vi nu hunnit har
Till den siste mannen på planen.
Han har varken ben eller armar kvar,
Den stackars lille japanen.
Åare nittonhundrafyrtiofem
Fick han en A-bomb på sitt hem.
Med den kan man inte skämta,
Men snart våra klockor klämta.
Ni höare väl alla att klockan slåare
Men ni kan inte hitta kläppen.
Ja, tiden kommer och tiden gåare
Och jag har en spricka I läppen.