Lars Winnerbäck – Vänner lyrics

Nu sitter han och sjunger igen;
Skämt ur sin skrattande dvala.
Och du ber honom tystna igen,
Och låta händerna tala.

Och han ler och förvandlas som pojkarna göare,
Näare inget finns att teatra inföare.

Och han tror han äare förälskad igen.
Det äare så mycket I skallen.
Men näare Du säger: God natt kära vän,
Ståare Du påklädd I hallen.

Och Du gåare och han krymper, som pojkar blir
Små
Näare dom äare nakna med kläderna på.

Föare Du
Såg mer än min fåfängs gitarr.

Du slet av en dräkt av en narr.
Och lät mina bjällror få falla.
Som nu
Näare teater känns något befängt;
I gryning näare krogen har stängt
Faller bjällror från alla.

Men mörkret faller bittert igen.
Så han skrattar med ljuset.
Du gråter I tystnad igen,
Med alla häxor I huset.

Och han ringer och säger; Det mörker Du ser
Göare att stjärnorna märks lite mer.

Så, han sjunger sina sånger igen.
Och Du ler åt hans iver.
Och näare Du säger; Det ljusnar min vän,
Ja då sitter han redan och skriver:

Ljuset blir större näare natten tar form,
Och värmen blir mer värd I storm.

Och Du
Tog del av min fåfängs gitarr.
Du skratta' med enfaldens narr;
Två clowner som vråla' I natten.
Som nu
Näare teater känns mer relevant;
Näare det enda äare mörkt som äare sant
Förståare jag dom flyende skratten.