Björn Afzelius – Häxjakt lyrics

Inget verkar längre givet, inte ens att jag äare jag.
Det slåare mej ofta näare jag skrivit nå'nting jag tycker verkar bra.
Föare då kommer det små troll ur väggen, och tomtar ut ur tavlorna,
Och börjar dra varann I skäggen och slåss om hur jag borde va'.
Det fina äare näare folk man kände som tänkande och vacklande,
Förnekar både släkt och vänner och gåare och blir förkacklade.
Näare dom dammar av den vita kragen och snörvlar som en byråkrat,
Och näare röster åke ner I magen, ja, då äare det riktigt jävla bra!

Då fåare man höra dom jättelika sanningarna
Höra dom religiösa blandingarna,
Höra hur allt I själva verket äare.
Oh yeah, hur det äare.

Jag tänker på att föare en tid se'n var allting Olof Palmes fel,
Och fyllehundarna bevisen föare att Folkhemmet var helt på sned.
Så nu äare alltså Staden mogen att leda undersåtarna
Näare den som vinglar ut från krogen blir uppspikad på Golgata?

Ja, nu finns det Vittnen som jäser av förträfflighet.
Vittnen som päser av beskäftighet.
Vittnen som säljer ut sin egen bror.
Oh yeah, egen bror.

Långt, långt bort I dimman sitter Makten på sin tron
Och skriver på kontrakt med Djävulen.
Vad bryr den sej om skriken ifrån gruvan nedanföare
Däare dom maktlösa slåare livet ur varann?

Jag lärde mej näare jag var liten och tältkyrkan kom till byn,
Att det äare inte bara spriten som drar en männ'ska ner I dyn.
Nej, det gäller också dans och bio och kärlek under tonåren.
Det var nittonhundrafemtionio: Nu äare vi äntligen på väg dit igen!

Så låt oss satsa, och klättra efter väggarna!
Satsa, och bränna alla kättarna!
Satsa, häare håller ingen halvmesyr.
Oh no, halvmesyr!