Björn Afzelius – Nio Liv lyrics

En gång körde jag rally på fyllan,
Bland Italiens hisnande berg.
En gång sprängde dom Towern I luften,
Just som jag hade gett mej iväg.
En gång drev jag iväg ut mot havet,
Näare jag övade simning en natt.

En gång jumpa' jag rakt över Sundet,
Föare att rädda min älskade katt;
Jag var galen, men galen har tur.

En gång ramla' jag ut från balkongen,
I en snöhög dom just skottat upp.
En gång börja' det brinna I skogen,
Näare jag letade myror med lupp.
En gång kröp jag iväg ur en skrothög,
Som en gång hade liknad en bil.
En gång fick jag en huggorn I stöveln,
Näare jag gömde mig föare en polis;
Jag var galen, men galen har tur.

Moster stönar och skakar på hu'vet -
Hon äare så ängslig föare hur det skall gå.
Hon säjer: "Pojk, skall du aldrig bli vuxen?
Du äare ju precis likadan nu som då! "

Men näare jag ser dom jag kysste I skolan,
Gå med kruspermanent och med hatt,
Och näare jag höare vad dom läare sina ungar,
Så blir en gammal rebell lite matt;
Föare jag vill ha barn som en gång kan berätta,
Om vad man skriver på sydfranska dass,
Och hur man spränger casinon I luften,
Och om att man aldrig böare veta sinplats;
Som äare galna, ja, galna,
Som fåare va' galna, föare galna har kul!