Loke – Han Och Alexandra Och Jag lyrics

Ditt bord äare täckt av aska och fyllt av tömda glas
Och en och annan flaska vittnar; häare har vart kalas.
Det äare en utslocknad natt, en efterfest på tu man hand.
Vi delar en och annan slatt. Det blir så häare ibland.
Föare häare bor du Alexandra men häare bor också den
Du lovat; han och inga andra och den mannen äare min vän.
Han däcka föare en timme sen. Han orka inte ända hit.
Han lämna mig sin trogne vän med sin flickvän och tillit.
Det borde vara lugnt. Borde inte va nån fara
Han förtjänar att sova tryggt och tungt. Så häare brukar det vara.
Men jag ser att nånting händer, att nåt förbjudet sker.
Det syns näare ciggen tänder och särskilt näare du ler.

Häare tänder du din blick och dina händer börjar vandra.
Häare sover han I rummet nästintill.
Det började så fort han gick. Vad vill du Alexandra?
Jag frågar dig; vad äare det du vill?

Vill du fly med mig Alexandra?
Allt du har kan va' borta I ett andetag.
Om du flyr Alexandra.
Förvandlar "ni" till "du och jag".

Jag fryser däare jag sitter, jag äare stel av iskall svett.
Du svarar med ett fnitter vid mitt; "det här är inte rätt".
Du säger inget, inte ett ord men dina nakna tåare.
De smyger fram under erat bord och mina vader nåare.
I fönstret brinner månen vit, likt dig tränger sig på.
Min mun viskar: "Kom hit, kom hit!" men samvetet skriker gå.

Du fåare inte! Sitt kvar! Sitt kvar! Sitt kvar däare på din stol!
Jag blundar näare jag höare du drar blixtlåset på din läder kjol.
Rummets cirklar rubbas. Jag höare dina andetag.
Tankens skärpa trubbas. Jag äare törstig, jag äare svag.
Du tvingar mig från allt förnuft ett omöjligt dilemma.
Din doft förbränner rummets luft och köttet fåare bestämma.

Så ståare du plötsligt naken däare min hals vägrar att skrika.
Ordet "nej" sitter fast I mina lungor.
Du äare så ljuvligt vit och svart och skäare. Jag faller jag ger vika.
Månen skrattar och nu dansar våra tungor.

Och du flyr Alexandra.
Allt du har förbränns I ett andetag.
Näare du flyr Alexandra.
Förvandlar "ni" till "du och jag".

Vi måste åter vakna och det blir I erat kök.
Däare vi ligger bleka, nakna. Och hostar efter rök.
Våra blickar flyr varandra. Det äare skuld och det äare kallt.
Det äare över, Alexandra. That's it! Det häare var allt.
Han sover ännu stilla ännu vet han ingenting.
Luften smakar illa och tanken gåare I ring.

Det känns som jag vill gråta. Gråta eller spy.
Han kommer aldrig att förlåta och nu höare jag dagen gry.
Så jag griper mina kläder ute börjar solen lysa
Men jag ber om dåligt väder föare idag så vill jag frysa.
Idag så vill jag lida. Straffas inhumant.
Du ligger vid hans sida och känner likadant.

Jag skakar och du gråter. Han vaknar I din famn.
Vad flydde vi ifrån näare vi flydde till varann?
Jag kommer aldrig åter nämn aldrig mer mitt namn.
Säg bara att vi flydde ifrån mera än vi vann!

Från mera än vi vann...