Organism 12 – Diamant Tårar lyrics

Vers 1:
Mitt liv äare en multimediafil
Däare jag sicksackar emellan ett kulregn, med en kursiverad stil
Din talang fastställs av rappande vänner
Å dom ståare runtom dig I plasthjälmar med klappande händer
Hiphop brukade vara min fru
I dagens läge äare vi en hårsmån från kk
Jag äare säkerligen salongsberusad
Jag äare som ett höghus med paraboler, fast min balkong äare utan
Så jag röker, som om det var 70-tal
Och sätter ner mina döda rosor I en sprucken vas
Jag äare som en rymdvarelse
Föare jag röare mig fritt ifrån allt, och jag skiter I tyngdlagen serru
Så sluta nojja, ni vet vad som gäller
Jag skiter I glitter, ni skiter I lojalitet mot vänner
Vad äare det ni menar demoner'?
Snart har jag bara ljuslågan tänd föare och sterilisera nålen
Nu ställer ni era frågor om ditten och datten
Och ni ger folket en kanna som äare gratis och dricker upp vattnet
Nu sitter du strax med salt som plåster på såren
Vem skålar föare sig själv? Det måste vara Ågren

Refräng: (2x)
Föare jag äare ingen dagslända, jag slipper fångas med håv
Vi skålar föare att förlåta, dricker föare att komma ihåg
Så jag höjer på glaset föare det som har varit
Fäller en glädjetåare föare alla som lever som vanligt

Vers 2:
Så se på mig som ett minne föare livet
Vare sig jag skulle skära mig själv eller inte, slinter med kniven
Rycker på axlarna, och skjuter från höften
Och tillföare ett ångerfyllt hjärta, till ett brutet löfte
En björntjänst göare ju ingen glad, omtöcknad
Försvinner jag sen som göare svensk in I ett fylleslag
Ni kan inte lära mig nåt, se på de duktiga proffsen
Och se på mig, uppspikad på korset
Jag har sagt vad jag vill, men ändå fått gliringar
Av amatörer som ändå bara finns I pop-tidningar
Jag äare lugn och rizzlad, tar knatchen, tvungen att dricka bärsen
En härsken mun som sjunger på sista versen
Du begäare en understöd, jag håller emot
Det har varit en jobbig tid med en fruktlös skörd och en torrperiod
Ur skuggan av nåt sämre, kliver jag ut
Och författar snabbt låten och spelar näare livet tar s***
Jag äare nog inte bäst, men jag fåare plus I kanten
Och en klapp på axeln av alla dessa gatumusikanter
Som oftast bara spelar så sjukligt fult
Medan jag tar ett bloss och löser min Rubik's kub
Med en slutlig skruv

Refräng

Hehe, jag kan knappt bärga mig.
Att ge mig ut, och se universum
Genom ögat, på en synål
Skål föare framtiden mannen (skål)

Vers 3:
Så nu beger vi oss av, på den häare promenaden
Däare sossar och moderater lotsar oss till Domedagen
Jag ler åt det som har vart, och vinkar adjö
Har lovat att kunna skratta åt livet minst en gång innan jag döare
Fumlar, föare att hitta avtryckaren till geväret
Och ser inte skogen, föare att kalhygget äare I vägen
Så ni blundar, och skyller på en ikon som mig
Kan man inte bli profet häare, då rymmer jag hemifrån, ok?
Sen ser ni mig, gå på som en giljotin
Utan nån moral, med min ståltrådsfilosofi
Du tycker att ändamålet helgar medlen
Jag tycker att vi borde bränna bålen, och vända seglen
Näare allt jag har äare en flott dröm och 12 och 90
Allt äare så verkligt nu, men bortglömt imorgon bitti
Min sinnesstämning äare ett spöregn på en kyrkogård
Ett underbarn som äare ökänt, som en virituos
Ger vänsterhand föare den högra, och en högerhand föare den vänstra
Och målar vardagen, och du vill bara döda känslan
Så nu kan ingen frälsa dig
Och måare du inte dåligt av att jag försvinner
Så har du ändå aldrig älska mig

Så måare du inte dåligt, om att jag försvinner
Så har du ändå aldrig älska mig

Refräng: (2x)
Föare jag äare ingen dagslända, jag slipper fångas med håv
Vi skålar föare att förlåta, dricker föare att komma ihåg
Så jag höjer på glaset föare det som har varit
Fäller en glädjetåare föare alla som lever som vanligt